Har Du en känsla att Du som barn ville mycket? Du var lycklig och där fanns inga krav? Känner Du att Du som barn tänkte på olika lösningar, på olika problem? Nå jag drömde om att bli ingenjör. Jag gick på Katedralskolan, och mina drömmar krossades så hårt. Jag blev så mobbad, att det inte finns ord för vilken ondska som ligger bakom: Det som kallas mobbing. Mobbing är då så jävla fegt. I vilket fall som så funderar jag på ett mål, som jag vill ha. Att studera till programmerare.
Så. Det finns några saker man bör tänka på när det gäller målsättning:
- Sätter Du för höga mål så finns risken att när Du endast uppnår hälften, blir besviken.
- Låt ingen annan sätta mål åt dig. Det är Du värd, att bestämma själv vad Du vill.
- Och ja. Stora mål är ok också då det är som så att man oftast sätter för små mål, som tex: Klara av min hyra osv? Självklart kan man gå steg för steg, men att betala hyran det kan man göra med vilket jobb som. Ha som mål: Jag vill ha ett jobb där jag känner mig älskad och sedd.
- Och hur man gör för att klara av det man vill uppnå? Jo. Man helt enkelt ifrågasätter inte, om farhågor hit och dit. Man bara gör det.
- Och en sista punkt. Det gäller att ha en sådan stark vilja, att det målet gör dig verkligen lycklig och glad, för att klara av det måste det kännas som ett kall. Ett kall är något större, som gör skillnad. Om Du upplever det inte gör någon skillnad, då kan man lika bra lägga av eller hur? Men på det sättet hänger det ihop med sanningen att försöker Du inte så har Du redan förlorat.
För min egen personliga del, undrar jag varför så många vill sätta mål åt den ena med det andra, men det måste alltid vara Du själv, som beslutar åt vilket håll ditt liv ska ta? Och kärlek, det kommer inte när man stressar, kärlek kommer när man tar sig tid, att luta sig tillbaka, och titta på hur många vackra människor det finns. Trotts kyla och väder. För om någon tycker man ska göra si eller så så då kommer inte det från ditt hjärta. Hjärta före Hjärna. Alltid.
Vilka är dina begränsningar? Kan Du kartlägga dem? Kan Du tex säga: Jag blev missmodig av mobbingen på Katedralskolan? Och jag tappade fotfästet? Kan Du kartlägga nu nu nu, vad och vilka trauman Du varit med om och gå vidare?
Mina egna begränsningar, är att jag är väldigt arg. Det försöker jag göra konstruktivt med konst och utlopp för ilska och vrede i mitt rockband. Jag är så arg, på att människor går omkring och tycker livet är kasst och det blir aldrig bättre: För jag är inte imponerad på hur människor behandlar varandra, eller hur?
Vem fan blir imponerad på krig och misär, och barnamord? Nä. Jag är inte imponerad. Det är min begränsning: Jag är banne mig inte imponerad. Jag är imponerad på dig som trotts allt hat och hot, lyckas hålla humöret uppe och gör folk glada, och är snäll som en karamell, den typen av människor får man leta med nål i en höstack, men! Sant som det är sagt: Det finns gott om gott folk också. Som filantrop kan man bli mycket desillusionerad på ondskan och ångesten. Det gäller att behålla lugnet, det kan man göra med Yoga. Mindfulness och många andra ting. Det gäller helt enkelt att välja att Agera, och inte Reagera. Hur Du lägger din energi på att Agera: Gör hela skillnaden.
